är hemma hos min underbara jesper och ska kolla film.nästa vecka har vi bara 2  skoldagar och påå onsdag är det f'ältstafett men mina klasskompisar vill tydligen inte ha mig där bara för att jag vill klä ut mig tilltroll och inte fransman.. så ah.. är väl ledig på onsdag då.

snart sommarlov,underbart, bara några dagar kvar nu :D

kram på alla fina människor <3

idag lämnade jag in min dator på lagning

 och hoppas den kommer tillbaks så att jag

 kan börja blogga på riktigt igen..<3

jag mår nt så bra men jag lever iaf.. eller?

aja

kom på att jag kan blogga från mobilen..

får se om jag gör de nån gång

nu ska jag kolla film o sen sova.

natti<3

hejhej. min dator har gått sönder, jag har pluggat som en idiot och massa saker har kommmit ivägen för mitt bloggande. jag har varit med min underbara pojkvän också. vi har varit tillsammans i 18 dagar nu o de e dom bästa dagarna i mitt liv. kan inte lova att mitt bloggande blir bättre pga att miin dator e sönder. just nu bloggar jag från fridas dator, hon är en ängel som lånar ut den  till mig:D

bloggar lite mer snart idag hoppas jag! 

puss hej

i mitt huvud är allt svart, det blixtrar till ibland, av rädsla och ångest. ångesten börjar bli min bästa vän, en finns alltid där för mig.

Jag ser alla andra människor som går omkring och ser så otroligt glada ut, jag kanske också ser glad ut men det ni ser är bara en tjock fasad, ibland spricker den och jag visar hur dåligt jag mår. det är inte ofta men det händer. försöker att anpassa mig och mina problem till samhället men det är inte alltid så lätt. Något som gör mig frustrerad är människor som säger att det kommer lösa sig och att tiden läker sår. alladom människorna är så otroligt falska. Bara för att det kanske löst sig för dom en gång i tiden så gör det kanske inte det för mig.

Egentligen gör det inget att jag mår dåligt, jag har börjat bli van med konstiga blickar, skitsnack, folk som flippar när jag berättar om min panikångest och mina andliga upplevelser.

Något jag kom och tänka på är också människor som ber mig berätta varför jag mår dåligt och sen när dom får veta om min panikångest och att jag har lätt att bli kontaktad av "andra sidan" så flippar dom över och slutar prata med mig. har dom bett att höra får dom fan tåla, annars frågar man inte.

På något konstigt vis, även fast jag tar bort det här inlägget, den här bloggen någongång, så kommer det ändå alltid finnas kvar. Allt jag skrivit, allt jag lagt ut - texter, videos, bilder.

Men det är inte bara bloggen, det är ju alla andra sidor jag har,. facebook statusar och allt jag någonsin lagt energi åt på internet kommer alltid finnas kvar. 

Det är en skrämmande tanke när jag tänker på det. 

Jag tänkte inte likadant som jag gör nu, som när jag var 14 år, hatade allt och alla, hade pushup och för mycket brunkräm. Jag kunde inte formulera mig i ord, det blev mest ordbajs. Och det ska föralltid finnas kvar?! Jippi..

Men det är inte det som är mest skrämmande. Man skriver allt man gör, på statusar, skickar in bilder, alla vet vad man gör och ska göra senare. Om man är hemma eller bortrest. Om man är glad eller ledsen, sur eller arg. 

Och varför väljer vi då att skriva sådant? Är vi så intressanta att vi måste skriva allt det, eller tror vi bara att vi är så intressanta? 

Och varför skriver jag som jag gör, är det för uppmärksamhet, att veta att någon är intresserad av att läsa och gillar det jag skriver..?

Att börja tänka att människor vet vad man gör, det är en creepykänsla. 

. Man blir toknojjig och funderar på att skita i inernet helt och hållet. Men riktigt så funkar det ju inte.. Trots allt.

Men man ska alltid vara försiktig. Var det ni med.

Jag är ängel, inte människa. Min verklighet började nä mina vingar växte ut.

det var då andetagen tog vid och det var då jag började kunna urskilja stjärnor i mörkret jag lever i.

När jag flygande blickar ner från min gränslösa höjd kan jag knappt urskilja människorna där nere. De tycks vara en grå livlös massa med tomma ögon. Jag föraktar dem. Föraktar deras tankekontrollerade liv. Den grå massan är robotar. Programerade till va de tänker, känner och gör. Det är det övre svarta som programmerar dem. Målet är att den grå massan inte ska känna, för då börjar de tänka och det skulle äventyra det övre svartas makt. Vi änglar går inte att programmera. Och det är därför det övre svarta vill åt oss.

Vi är farliga med alla våra känslor. Vi lever i sanningen.

Många människorobotar försöker rycka bort mina vingar, men deras försök att nå mig är lönlösa, de är för långt borta, jag behöver inte ens se dem, och när jag någon gång tillåter dem att vidröra mig så spricker jag som en såpbubbla.

Jag har ingen skyddande hud.

De kallar mig sjuk. De säger att jag är svårt deppressiv, psykos, skitzofren kallar de mig också.

Tror läkarna att de är gud?

Jag tror inte på galenskap jag tror på änglaskap, enbart änglaskap.

Jag vill vara ängels utan förflutet.

Jag vill skära bort minnena, klippa bort dom.

Jag vill vara utan.jag vill vara hon som står i nuet utan att ha tagit några steg dit.

Hon som försvinner från nuet utan att ta några steg bort.

Hon som aldrig var eller kommer att vara.hon som bara är.

Men jag är mest rädd för nuet. Mest av allt är jag rädd att det förflutna är nuet.

Jag vill vara friheten.

Jag vill vara ängeln utan förflutet. Är jag ängeln utan förflutet nu? Är jag?..

nej. Jag är ängeln utan framtid.med sönderskurna armar och regn i ögonen.

Men om man dödar ängeln utan framtid är det då ängeln utan förflutet kommer?

Ängeln utan förflutet kanske är döden.

Matild oldin i BF 10 a i kungälv, mimers hus vet inte vem usama bin ladin är. hon är så gulligt efterbliven så man bara vill krama henne<3